Varför minimalism?
Det är många år sen jag snubblade över konceptet minimalist. Jag har sen tonåren insett att miljön är illa ute och när facebook kom in i mitt liv fick jag genom grupper på facebook med kontakt med likasinade. Det var där jag första gången hörde talas om att man kunde leva minimalistiskt. Eftersom många miljövänligare alternativ oftast tyvärr är dyrare så är det ofta många lever minimalistiskt och tar bättre hand om de grejer de har så att det i längden inte blir dyrare än det slit och släng liv många lever idag. Jag köpte ofta grejer när det var på rea. Vilka fynd jag gjorde trodde jag. Men ofta hittade jag grejerna ett par år senare med prislapparna kvar. Eller så gick de sönder efter bara några veckor eftersom det var så dålig kvalitet. Jag slösade med pengar och resurser. Ofta slängde jag grejerna i brännbart, ingen koll på att man kunde återvinna eller lämna in till second hand!
2010 flyttade jag in i min första egna lägenhet med min dobermann tik. En etta på 34 kvm. 22 år gammal skulle jag äntligen få bo själv och bara ta hand om mig och min hund. Det mesta i lägenheten fick jag från familjen, inte mycket jag behövde köpa och eftersom det bara var jag behövdes inte mycket grejer! Jag hade två timjobb och fick nog i genomsnitt ut 8000kr/ månaden bara. Om man bortser från dramat med mitt ex hade jag ett väldigt lugnt och smidigt liv! Jag visste var allt fanns och städningen gick alltid så smidigt för jag la omedvetet alltid tillbaka alla grejer! Jag började försöka källsortera mer. I alla fall sorterades papper och pant regelbundet. Hade inte utrymme för mer men viljan fanns där.
I början av 2011 kom min nuvarande sambo in i bilden. Han studerade i "stan" och flyttade in hos mig efter bara några månader när han fick jobb i tätorten. Det var inte det att han hade mycket grejer, han hade bara en stor resväska med kläder och sin dator. Men det blev trångbott bo två människor pch en hund på 34 kvm. Riktigt compact living! Sen att han har rätt hög stöktröskel som han säger. Han såg inte att det låg grejer överallt och såg rörigt ut. När jag under hösten fick fast heltidsjobb så började vi söka större lägenhet.
2012 Vi fick tag på en tvåa på 67 kvm. Mer yta betydde mer grejer! Mer möbler, mer gardiner, mer ljus, mer köksgrejer, mer kläder, ja mer av allt. Och Mer Stök! Men här fick vi i alla fall plats källsortera mer! Nu kunde vi sortera även plast, glas och metall. Jag började även plastbanta hemmet.
Av någon anledning trivdes jag aldrig i den lägenheten Så 2013 flyttade vi till våran nuvarande lägenheten trea på 64 kvm. Nu har vi bott här snart 4 år och det är verkligen hemma. Det är i detta köket sambon överraskade mig med förlovning. Det är i detta sovrummet jag en morgon gick in och berättade jag var gravid. Det var i detta vardagsrummet i soffan jag låg och andades genom de flesta värkarna innan våran son föddes. Samma vardagsrum där han tog sina första steg!
Vi har plastbantat massor, vi kan källsortera men vi hade så mycket bra och ha grejer! Sen att det med barn tillkommer massor av saker hjälpte ju inte heller!
Detta är min resa till ett minimalistiskare liv! Ett mindre liv ett lugnare liv.